Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(296 )
tenl en sycklig kärlet allmän glädje, lättar alla
lifwets beswär och beärö- wår lifswäg megd
blommor.
Ensamhet förwandlar stundom en djup
swårmodighet i en ljuf melancholie. Allt des,
som på sinnet har en mild inflytelse, är balsam
för ett lidande hjerta. Derföre är hwarje
siuk och lidande alltid så känslig för en quinnas
tröstande och wänliga deltagande. Ofta när int
gen ting i werlden behagade mig, när jag war
missnöjd med allt, och en oöfwerwinnelig wäm
jelse förssöade alla min själs krafter; när jag
gaf allt hopp om bättring förloradt, når
smärta höljde för mina matta ögon alla
naturens skönheter, och omskapade hela werlden till
en grift: fann jag likwäl alltid i en quinnas
deltagande en hemlig förtjusning, en tröstande
kraft. Nej, ingen ting förmår att så mildu
wärt idande, som den öfwertygelsen att da
gifs en älskwärd warelse, för hwilken det e
är likgiltigt. Det lugn och den tröst, som en
öm quinna lingjuter hos siuke och lidande, kan
äfwen den swårmodige winna wid anblicken
af landtbygdens tusen angenäma scener. De
bans sinne oroande och nedtryckande känsler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
