Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(310)
fyllandet af sina lefnadspligter. Han tror sig
se en ny sol uppgå, som med sitt sken
omstrålar hela hans warelse; alla föremål försköna
sig i hans ögon, och han wandrar glad fram
på den bana, som nu öpnats för honom.
Frihet och ledighet, yttre stillhet och
aflägsenhet från werlden samt inre lugn äro således
säkra och ofelbara medel till dygd. Då tyglar
man ej blott sina passioner, för att offenteligen
undwika alla felsteg i sitt lefnadssätt; man
tillåter icke heller sin bildningskraft några
oroande tankar öfwer saker, dem man gerna
lämnar i sitt wärde, och blott ler derät. Husliga
lifwet är då ej, säsom i den moderna
werlden, ett tillstånd af oro och ledsnad, icke
någon stridsplats för wilda, föragteliga
passjoner, ingen boning för sorg, missnöje och afund.
Frid och lycksalighet bor hos den, som ej
hämtar sin förnöjelse ur några orena källor; han
blir så mycket fnarare i stånd, att utbreda
förnöjelse omkring sig. Den, som aflägsnar sig
från lasternas förföriska krets, flyr den
fräcka blicken af en högmodig dumhet, och en
lycklig illska, som inser tomheten af alla wära
förnöjelser och anspråk, wet alltid att med
wishet förskansa sig i sitt hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
