Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
†*
blomma; eller studera Ptolomeiska eller
Copernican ska systemet, för att kunna fägna sig af
Solens ljus, och känna dess wälgörande
wärma. Wårens återkomst är en källa till
förnöjelse, och Milton har gjort den mycket sanna
anmärkningen att ingen, som länge warit
innesluten i städerna, stådar en landtscene, utan
att finna en ljuf wederqueckelse för sinnena.
Landsflygtige hafwa ofta känt fördelarne
och glädjen af ett ensamt lif. I stället för
den werld ur hwilken de äro förwiste, skapa
de sig i stillheten en ny, der de förgäta de
konstlade nöjen, som äro så wanlige bland de
stora, och wänja sig wid ädlare, och menniskam
wärdigare förnöjelser *). Der uppfinna de,
för att lugnt tillbringa sina dagar, tusen små
lycksaligheter hwilka man finner endast fjerran
från alla sällskaper, från all tröst, från
wänner och fädernesland.
Landsflygtige måste, lika som wi, för att
wara lycklige, fästa sig wid något, alltid hafwa
något, som wisar dem ett aflägse hopp, eller
*) Cicero säger; Multa præclare
Dionysius-Phalereus in illo excilio scripsit, non in usum
aliquem suum, quo erat orbatus; sed animi enltus
ille, erat ei quasi quidam humanitatie cibus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
