Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ņŠ32720
sluta sin bana. Fastän skilde från den
werldstheater, der de spelte de största roler, äro de
likwäl ännu wida större, än i sina
ungdomsdagar *). De störste forntidens män, säger
Pope, yste alldramäst i ensamheten, i
landsflygt och i döden; de werkade då mycket mera
godt, emedan de meddelade sitt ljus åt
menniskorna.
cå gjorde Rousseau. Det * ukwät
något, säger han, om man gifwer menniskorna
ett exempel, huru de alla böra lefwa. Det
är något, om man ej har krafter och hälsa
nog, för att kunna arbeta med sina armar, att
man då wågar från sin ensamhet säga
mensanningen. Det är ock något, att för
mina medborgare till långt ninses gagn, om
jag lefde midt ibland dem, än jag nu är i
min ensamhet. Hwad betyder det, hwar jag
wistas, om jag blott werkar, då jag kan. Men
så förstod ej ett ungt tysskt fruntimmer
meningen, då hon sade, att Rousseau war en
skadelig ungdomens förförare, och att han hade
*) Eo ipso præfulgebaut, quod non visebankur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
