Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 3380)
glädjens utbrott, när man sluteligen skymtar
det; men för att känna hela wärdet af dessa
förmoner, måste man hafwa saknat dem, eljest
lifnar man den, som bor på fasta landet, och
ej kan göra sig ett begrepp om en sjöfarandes
känslor. Jag känner ingen mera
tillfredställande tanke, än den, som i ewigheten låfwar mig
en fullkomlig lycksalighet, ehuru jag allt för
wäl känner, att man ej kan bestämma något
om denna njutning af en oändelig lycksalighet.
Ewig ro är den största höjd af lycksalighet,
som min själ kan föreställa sig, emedan jag
här ej känner någon sällhet, som kan liknas
wid hjertats frid.
Då inre och yttre lugn äro redan här en
otfwifwelagtig början till lycksalighet, så är den
öfwertygelsen, att man, i en förnuftig och
måttlig ensamhet, kan förwärfwa egenskaper,
hwilka i ett til dommande lif blifwa
grundämnen till denna wår lycksalighet, wara för
oss ganska nyttig.
Här slutar jag mina betragtelser öfwet
ensamhetens fördelar för hjertat. Måtte de
gifwa ett fritt lopp åt nyttiga känslor, åt
tröstande sanningar, och något litet bidraga till
njutningen af en lycksalighet, som är oss så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
