Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
i den stora staden fyra väggar. De bilda ett
galleri, jag aldrig glömmer.
Där bor i öfversta våningen — i
vindskuporna sofver tjänstefolket — Eskilson och
Ofelia. Jag kan icke tänka mig större
motsatser. Han är svensk. En liten starkt byggd
man, en atlet som åren plattat till, en knotig
dvärgfura, öfver hvilken åskan ljungat och i
hvars stam blixten satt märken. Håret är
lin-gult och har icke tunnats af, ögonen ha kvar
barnets blick och hemlandets sommarljus. Men
det är något torftigt öfver gestalten, ansiktet
är fåradt och sönderplöjdt, det kan vara bittert
och resigneradt, det kan lysa i tro öfver en
idé och dragas samman i grämelse när minnets
moln /skugga. Då slocknar den ljusa blicken
och hvarje linje som hunger och svält ripat blir
skarpare. Men den tänds på nytt och tungan
talar om framtidschimärer. Det är som
hembygdens bleka solglimtar öfver den kalla
vårens fattiga sippor. Den mannen har aldrig
känt lifvets sommar, och ehuru han vet att
hösten kommit och vintern är när, försöker han
likväl i det längsta värna hoppets anemoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
