Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lü
finlemmad och så fattig att hon måste gå
barfota. Hon skrattar — litet fånigt — och sjunger
och svälter och tigger och kastar diabolo. Hon
står modell och hon äter med artisterna och
sofver kanske också någon gång med en och
annan af dem — men icke gärna. Hon kan
dansa fantastiskt och graciöst, hennes ögon
växla från sorglöshet till vanvett och ibland till
tomhet och intet uttryck alls. Men hon klagar
aldrig. Hon har en lyckogris soin är en
sparbössa och en gång då hon räckte fram den för
att få en slant till bananer och bröd tog en
drucken artist och slog den i tusen bitar mot
trottoarkaféets terrass. Alla skillingarna rullade
bort, men hon blef inte ond utan skrattade,
och då hon såg att han skurit sitt finger på
skärfvorna, hjälpte hon honom att förbinda det.
Däruppe bo de två vinddrifna i hvar sitt
tomma rum. De växla aldrig ett ord, icke en
blick. Eskilson hatar kvinnor. Han lappar
själf sina byxor och syr knappar i rocken. Han
tvättar sina strumpor, sin skjorta, sin näsduk.
Han vänder och fållar halsduken, han syr ihop
skornas sprickor och sprättar bort hattens band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
