Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
gaf mig. Det var naturligtvis icke så, inen jag
läste det dagliga bekymret i hennes ögon när
hon iakttog mitt arbete. Jag fullföljde rastlöst
en plan, hvars idé jag drömde mig skulle
inbringa penningar. — Om hon blott ville vänta!
Men hon väntade icke. 1 det ögonblick,
då allt var som svårast, gick hon på nytt och
för alltid. Det blir min lefnads obesvarade
grubbelgåta, hvarför hon gick just då. Fann
hon, att det var det psykologiska moment, då
jag antingen skulle bära eller brista ? Det v a r
så, rnen hon kunde ju icke veta...
Ärligt växlade vi de sista replikerna, som
skulle bli kransar på båren. Jag minns dem
som i går, och jag förstår dem mindre än
någonsin.
Jag sade:
— Och du går tillbaka till denne inan —
det kan du?
Hon log, ty hon försökte för sista gången
att trösta oss båda med ett skämt:
— Jag skulle kunna kyssa honom, så han
blef galen — men tänka på dig...
Och hon kysste mig öfver hela hufvudet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
