Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Det var den bittraste stunden i mitt lif
och jag öfverlefver icke en tyngre. Långt
efteråt kom ett bref som du själf kan läsa
— jag kan det icke just nu. Inunder står ett
namn som varit och blir mig främmande, som
jag aldrig känt och aldrig vill känna. Jag
har känt Margit — och om henne var jag
ensam.
Med dessa ord räckte mig Hector ett litet
bref som utsände, svagt som en andning, en
doft af viol. Jag läste:
Margit är död — jag minns ej mer
när — någon dag blef hon trött af kampen,
ty det var en svår och lång dödskamp,
hon ville dock så gärna lefva. Hvad som
dödade henne, hvad vet jag, tvifvel,
missförstående, omöjligheten att finna sig till
rätta — men nu är hon borta, lyse frid
öfver henne, och minns att det hos henne
ej fanns något svek. Hon kunde ta miste
på sig själf, på vägen, på allt, men hon
var dock ärlig. Bevara henne så i minnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
