Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Det var tyst i mitt rum. Lampans låga
brann lägre. Öfver bulevardens asfalt
bullrade redan de stora varuvagnarna på färden
ned till hallarna. Jag satt med det lilla brefvet
i min hand och sökte efter ord. Jag sade till
sist så där tämligen på måfå:
— Hector, gamla gosse, ett tempel kan
också vara en kyrkogård med kors och kransar
öfver de stupade; en af de hvitmenade grifter
hvarom mannen från Nasareth ordade. Det är
mycket vackert af dig, allt det där om det fina,
inre, dolda. Men är det också så säkert att det
verkligen var så? Jag skulle vilja säga till
dig — och m i n natur diktera orden: Solen
skänkte sitt guld åt kronan, men roten som
skulle gifva lifvets märg var fästad djupt i den
mull där lik ligga och dödens maskar kräla.
Därför blef ock stammen ihålig trots
fågelsång och grönskande sommarskrud.
Jag såg upp och fann att jag hade talat
till mig själf. Hector hade tyst rest sig och
obemärkt gått sin väg under det jag läste
brefvet. Hans stol stod tom och jag var ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
