Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Genom de sista kastanjelöfven sken lyktljus
med bizarra skuggschatteringar på
teaterplakaten. Han läste världsberömda namn och
inbillade sig vara i rapport med dem. De
liksom samtalade med honom och sade i
trycksvärta:
— Här ä’ vi. Du känner oss ju och ser
att vi finnas kvar.
Men bulevarden låg tom och månen lyste
som på en kyrkogård.
Då han svängde vid observatoriets trekant,
brann ännu ljus i hörnkaféet. Alla gäster voro
gångna, uppassarna sofvo i sofforna. Endast
ute på terrassen stodo bord och stolar som
förut. De gapade tomma, här och där var
hop-plockadt en laddning tömda flaskor och glas.
Midt på träestraden satt en ensam man.
Hector stannade.
Det var den gamla målaren. Hans stora
vackra hufvud med det hvita patriarkskägget
var böjdt mot bröstet. Han sof.
— Hur underligt, tänkte Hector. — Nyss
har han haft rundt om sig sina vänner, de
uppväxta barnen, sin hustru, gamla kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
