Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
och andra. Nu ha de alla gått. Man kan ännu
se hur de varit grupperade under samtalet —
stolarna stå i krets. Men nu är han ensam och
höstlöfven blåsa kring hans fötter. Alla ha
lämnat honom åt natten och gått hvar och en
till sitt...
Den gamle satt äfven i sömnen lugn och
värdig. Hans svarta redingote var korrekt
till-knäppt och det hvita skägget strömmade ned
öfver dubbelslagen, några strån höjdes och
sänktes kring det röda ordensbandet. Den
höga hatten, litet gammal och slitglänsandie,
hade han tagit af och ställt bredvid
bordeaux-glaset. På en packe tidningar låg hans
glasögon, och en massiv käpp med ett ofantligt
hufvud lutade sig vandringstrött mot hans
knän. Han liknade på en gång ett godt barn
och en öfvergifven gammal gud.
— Förskräckligt, mumlade Hector. — Det
är hemskt — lifvet. Alla människor äro
ensamma. De gamla därför att de icke få de
unga med sig, och de unga emedan de icke nå
de gamla. — Men kyrkogården samlar dem
alla. Ja — ännu medan de lefva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
