Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Han sneddade torget. Månen rullade som
en silfverboll ut och in i fläckmolnen, som lågo
strödda som bläckplumpar på ett ljusblått
läskpapper.
Helt nära hotellporten greps han af fasa.
Han önskade att kunna gå hem till någon
hvem som helst, och ligga hur dåligt som helst
— på en soffa, en brits, ett ateljégolf, hellre
än behöfva beträda cellen däruppe.
Polisstationen förekom honom bättre. — En
konstapel — en fånge, förbrytare — en
människa ...
Vid själfva dörren ryckte han till. Något
skubbade mot hans ben. Det var Zezette.
Hon krummade och spann. Hon sköt rygg och
fick puckel och låtsade vara en kamel. Svansen
stod rakt upp och slog bukter som röken från
ett talgljus. Hon trampade med tårnas små
kuddar och spände klor och strök hufvudet på
sned så öronen vekos likt blomblad. — Surr —
surr, spann Zezette. Då han strök den mjuka
ryggen gnistrade det om fingerspetsarna.
Men då Hector öppnat hoppade hon vigt
undan och var borta i hallens skuggor. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
