Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
var som om han stigit direkt in i evigheten.
Snö, så långt ögat kunde nå, rundt om. Och
öfver, den höga, blågröna himmelskupan i
hvars midt månen rullade. Den lyste som
ett väldigt hål och de kunde tro att Tom
sugits rakt in i det.
Far har sagt mig att de alla sedan erkänt
hur de genomilats af en rysning så förfärlig
som hade de slungats in i Niagaras isforsar.
De hade stått öfverväldigade inför det
öfver-naturliga. Därpå hade ett letande begynt som
räckte i dagar.
Men det gagnade till intet. Inga spår
ledde ju tillbaka och hur än saken vändes,
kom man icke ifrån det faktum, att drängen gått
ensam ut på ett snöfält, en klar månskensnatt,
och där försvunnit, blifvit borta, blifvit till intet
som om luften, rymden, tomheten tagit honom.
Alla tidningar diskuterade länge detta
hemska försvinnande och äfven vetenskapen
sökte att förklara gåtan. De vildaste
hypoteser uppställdes, men ingen har kunnat lösa
det olösliga.
Jag vet att sedan dess gick far aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
