Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
ensam ut en natt då månen lyste. Och äfven
jag fattas ofta af en köldvåg då jag allena
skådar upp mot den glänsande skifvan — det
är som om jag då först riktigt förstod hur
ensamma vi stackars människor äro.
Här slutade Van Tassel och det var mycket
tyst i vårt hörn. Jag trodde mig dunkelt
minnas ha hört eller läst historien förr, men den
verkade nu så stark att jag kände hjärtat
krympa. Egendomligt nog tänkte jag på
Hector.
Den gamle norske målaren sade:
— Det var en nog så märklig historia,
den, herr Tassel. Men vet ni hvad — det är
egentligen allas vår historia. En dag äro vi
borta och några spår i snön och en stickad
ullmössa är allt vi lämna efter oss.
På nytt tego alla. Jag hörde ett och annat
glas skramla. Så sade midt i tystnaden
Eskilson :
— Jag hafver blifvit spådd att jag skall
omkomma i ett landsvägsdike. Det tror jag.
11, — Berger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
