Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
allt ytlighetslifs ensamhetskänsla. De
innefattade som ett grant och oäkta pärlband alla
brott, hvilka lättja och lyx kunna skapa. Lögn,
svek och bedrägeri, förakt för plikt och känsla
voro så sammanväfda med det dagliga lifvets
rutin att de blefvo ett med hjärna, hjärta och
själ. Och den stora kölden af ensamhet och
förtviflan hos alla dessa lifvets parasiter kunde
icke taga sig djupare uttryck än luftens vift
i en damhatts plym eller isblixten från en
monokel.
Men jag gick småleende vidare och det
föll ro öfver min egen ensamhet som jag trodde
mig skymta kanske ett slut på. Därför var det
icke med bitterhet utan enbart medlidande jag
vid ett hörn för några sekunder stod öga mot
öga med Margits vålnad.
Det var uppe vid den cirkelrunda
stjärn-platsen, hvars uddar peka mot gapen af
bländande avenyer med lysande och klingande
namn. Där kom i trängseln hennes vackra
landå, och då jag såg denna gestalt, som under
andra lifsbetingelser kunnat blifva slott för en
andens furstinna, ligga halfdöd bland pälsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
