Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
och mjuka dynor, smyckad i allt ett
kokott-sinne åtrår, var jag färdig att gråta. Tomheten
och ensamheten ropade alltjämt som förr efter
en hand och en hjälp, hvilken var oåterkalleligen
för sen, talade i ångestblicken och i pannans
och munnens för tidiga åldersrispor. Solskenet
omspann som en gloria håret, hvars glans var
värd det pris, det inbringade.
Och då mindes jag dina ord den första
kvällen, vi talade riktigt samman, och i det
jag mumlade dem, gaf jag dig rätt:
— Solen skänkte sitt guld åt kronan, men
roten som skulle gifva lifvets märg var fästad
djupt i den mull där lik ligga och dödens
maskar kräla. Därför blef ock stammen ihålig
trots fågelsång och grönskande sommarskrud.
Då Hector sagt dessa hårda ord — som
voro mina egna — blef det tyst. Jag satt
en lång stund med böjdt hufvud och tänkte
på de ensammas hop. — Ensam är en hvar,
men ensammast de, som icke längre orka se
ensamheten i ögat.
En kvällsvind drog under det gröna hvalf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
