Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
19
»Ack, det är så ännu!» utbrast hon. »Tänk ej mer på mitt
oförstånd — jag vill ej mera plåga dig med detta ämne.»
»Och ej heller med denna barnsliga inbillning, att jag
icke tillräckligt älskar vår son? Tro mig, jag gör det i
lika hög grad som du, fastän på annat sätt! Men vad säger
du om mitt förslag om bostad?»
Nicolines öga överfor långsamt den plats, dit hennes
» makes önskningar trängtade. »Ack», suckade hon, »det är
dock hårt att på denna vilda klippa fängsla Georg, utsatt
beständigt för havets och stormarnas omväxlingar!»
»Är det ej bättre att han får andas denna friska och
hälsosamma luft, än förtorka i den unkna ruin, där han
en gång var innestängd?»
»I Danmark», viskade Nicoline rädd, »finns mången stilla
enslig trakt, som...»
»... icke är Sverige/» svarade Letsler. »Jag vill, jag
behöver andas svensk luft, blir det ock endast ute på dennä
klippa, där en boning, uppförd i den bredaste delen av
klyftan, kommer att lämna ett fullkomligt skydd mot alla
yttre stormar. Och på det att Georg må tidigt vänja sig
vid det enda yrke, vartill jag kan bestämma honom,
nämligen sjön, dit även hans håg står, så skall han ofta få vara
här på Graverna och följa Elias och Karolus på deras resor.»
Nicoline var i detta ögonblick oförmögen att svara.
Sonens framtid, så dunkel, så kall, så glädjefattig, låg tungt
på hennes hjärta; men en strid hade varit lika fåfäng som
obetänksam: hon såg, att tärningen var kastad, att denna
övergivna fläck för väl överensstämde med hennes makes
smak och önskningar, att han någonsin skulle vilja lämna
den. För henne återstod således ingenting annat, än att
såsom vanligt i det oundvikliga uppsöka den tröstrikaste sidan.
Efter en stunds förlopp sade Letsler, i det han reste
sig upp och vände sig mot stugan: »Jag ärnar uppsöka
Elias och tala med honom om min plan, i fall jag får ta
din tystnad för ett gillande. Du vet, Nicoline, att allt slags
beröring med människor, av vad slag som helst, är mig
motbjudande. Här, på denna klippa, som jag redan älskar,
får jag leva lugn.»
Nicoline nickade ett stumt bifall. Men då hennes make
lämnat henne, sköljde de hämmade tårarna hennes kinder,
och med blickar nästan av förtviflan såg hon på detta dystra
skär, som skulle bliva hennes framtida hem, hennes
ständiga hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
