Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET 21
ning. Nu var det annorlunda: hjärtat hade lugnare,
tåligare slutit sig tillsammans. Det var ej mera med avund,
som hon betraktade ett flyende segel, ej mera blickade hon
trånadsfullt efter varje ny morgonsol; hon lät dem nu
komma och gå, utan att tröttsamt tälja hur lång tid hon
tillbringat med ingen annan utsikt än dimmorna, klipporna
och havet.
Hennes stora och rika tröst, näst medvetandet att vara
allt for sin make, levde i den uppblomstrande sonen, som
utgjorde det ständiga föremålet för hennes bekymmer och
på samma gång vederkvickelsen och belöningen för dem
alla.
Frisk och stark, med härdad kropp, eldig själ och varmt
hjärta, växte han upp på havet och vande sig vid dess
mödor, dem han tidigt älskade, liksom dess nöjen, ty näst
den ömma modern var havet det käraste Georg visste. Av
Karolus lärde han praktiskt en sjöfarares yrke, och den
redlige Karolus, som älskade gossen för hans djärvhet och
hurtighet, blev ordentligt ett slags mentor för honom.
Också skilde sig Georg aldrig utan stor avsaknad från Karolus,
Frifararn, och sina kära sysselsättningar på båten, då det
gällde att hemma på Johannisskäret under de långa
höst-och vinteraftnarna genomgå de studier, vartill han tillhölls
av fadern.
Om möjligtvis vid familjens första ankomst till
Gra-verna och bosättningen på Johannisskäret någon nyfikenhet
blivit uppväckt inom fiskläget, var likväl denna nu så
fullkomligt avsvalnad, att knappt någon människa mera talade
om främlingen, som själv ingenting gjorde för att ådraga
sig uppmärksamhet och därför även undslapp den.
< Man hade alltid förmodat, att den nye strandsittaren icke
var utan tillgångar, ehuru han varken bekom brev eller
besok, eller tycktes stå i förbindelse med någon människa,
varigenom dessa medel kunde komma honom till handa.
Icke desto mindre måtte han haft en källa, ty ehuru han
själv försedde sitt tarvliga bord med fisk, fordrades dock
mera för att leva och att inköpa de förråd, som Karolus
var ombetrodd att hemtaga från sina resor åt städerna.
Även inredningen och den enkla möbleringen av de tre
kamrar, vilka upptogo hela huset, utvisade i sin
anspråkslöshet något prydligt och bekvämt, som vida skilde sig från
fattigdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
