Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET 23
»Men, Georg lille, är du icke tillräckligt på sjön, då
du följer fader Élias och Karolus på långresorna — vad
skall du jämt ligga och plaska på vattnet efter?»
»Ack, mamma lilla, jag är på vattnet liksom jag bodde
där, och se’n så tycker jag, att, fast de långa turerna äro
roliga och jag då får se många saker, de ändå icke ha
något att säga mot de småresor, Karolus och jag göra på
egen hand, ty då är det friskt liv och går ej så sävligt som
när fader Elias sitter vid styret.»
»Men vad är då detta för slags resor — icke är det
alltid fråga om makrilldörje, det är säkert? Om nätterna,
då du vet att pappa ofta för brist på sömn går ut i luften
och jag stundom smugit mig efter att se om honom, har jag
märkt mer än en gång, att Frifararn eller stundom också en
mindre båt, förd av Karolus, smygande glidit fram till
bryggan... har du icke sett detsamma, mitt barn?»
»Skulle jag icke det!» svarade Georg, och en
triumferande blixt sköt fram ur hans ögon. »Jag har ju många
nätter varit med!»
»Du — då jag trott dig ligga i din säng?»
»Jo, då har jag vackert legat där... Men du kan aldrig
tro, mamma, hur tyst jag för en åra in mellan klyftor
och skär och hur stark jag är se’n!»
»Stark — vad menar du?»
»Jag menar, att den icke får vara dålig i senorna, som
skall bära packor, ibland små, ibland större. Och att
smyga på sanden så tyst, att icke en katt kan smyga lättare, och
att hitta på de bästa gömställena, än i skrevorna och än
i hålorna — å, allt det där är roligare än någon kan tro...
Men det skall vara bra mörkt och storma, så att det viner
om öronejn, annars har det ej riktigt lag.»
»Men kära barn, j ag förstår icke rätt allt detta...
varifrån får Karolus så många packor, vad innehålla de och
vart komma de, sedan de legat i klipphålorna?» Nicoline,
i dessa mysterier så omisstänksam som ett barn, hade dock
en instinktärtad känsla, som antydde henne, att däruti var
något icke rätt.
»Jo», svarade Georg., »ibland kommer en annan båt, som,
sedan vi fraktat godset ett stycke, tar emot det; än möter
oss också en sådan och lämnar det. Det är då som vi
ibland gräva ner det, helst i stora jättegrytor, som
någon sten passar till lock över, och än på andra ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
