Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET
33
lagen — och vi skulle jag, dess tjänare, likna den otrogne
gårdsfogden !»
»Åh, käre herr löjtnant, förlåt om jag i underdånighet
vågar tänka, att det nock låter sig göra för en gång!»
»Möjligt, möjligt, min vän, om det varit någon fattig
stackare, som först börjat fuska i hantverket. Men, ser
du, när jag nu kommer ombord på min jakt igen, får jag
det nöjet att i journalen anteckna: ’Vid patrullering med
tulljakten, natten mellan den 29 och 30 oktober, under svår
sydvästlig storm och sedan prejning icke lystrats, greps
däcksbåten Frifararn, skeppare Karolus Eliasson, därvid
under beslagsanspråk, anhölls följande’, och så vidare. Nå,
inbillar I er, att jag för tio likadana ankare ville vara av
med en sådan rapport? Nej, pass — den som kommer att
stå väl hos distriktschefen, det är Petter Gran, det!»
Karolus nödgades förvrida sina ansiktsmuskler till ett
förtvivlans grin för att dölja det skratt han med möda
kunde återhålla. »Löjtnanten gör sin plikt!» sade han
beslutsamt.
»Nå, se det är att tala som förnuftig karl! Och jag kan
trösta er med, att I icke kommer att skyldra ensam i
journalen för denna natt.»
Så länge ett ljud kunde höras av den med bytet
bortilande kronbåten, kring vilken vågorna rovgirigt störtade
sig, stodo våra äventyrare, orörliga. Men så snart de
ansågo sig vara i fullkomlig säkerhet, utbrusto de i ett mun-’
tert skratt.
»Gör mig detta efter!» sade Karolus stolt. »Det är nu
jämnt tionde gången jag lurat gamle Petter Gran. Men
den sakramentskade tulljakten seglar bättre nu, sedan hon
blivit reparerad och fått nya segel: jag får på långt när
inte så stort försprång som förut — men jag klarar mig
ändå. Och när upptäckten blir gjord, kan ingen komma
åt mig, ty vem i häcklefjäll rår för, om det lyster kronans
karlar att föra bort mina vattenankare medan jag skaffar
konjaken i gott förvar på rätt destinationsort... Men,
Georg, kan vi få husrum i din kammare till dagningen, så
slipper jag göra väsen hemma hos vårt, efter vi ska* ut så
tidigt igen?»
Inkomna i det lilla rum, Georg bebodde, yttrade denne
i en ton av betänklighet, som mycket förvånade hans
läromästare: »I ditt ställe, Karolus, skulle jag icke gjort detta.
Tänk, om det nu genast bleve förrått vad som finnes i an-
3 A Enslingen på Johannisskäret I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
