Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET
35
VI.
»Jag knep räven ändå!» sade löjtnanten förnöjd och satte
sig själv vid rodret, sedan han likväl först gjort ett
skrockande i storsegelsskotet.
»Jo, löjtnanten kom över’n som julafton kom över
käringen! Han fick inte andrum att pusta en gång... Jag
töcker vad han nu skall svära som en turk!»
Den söta lukten av smickret anstod icke illa Petter Grans
näsa. »Man rår icke för», sade han, gnidande sig om
skägget, »att man råkar veta lite mer än annat folk! Men är
lyckan god, mina gossar, så ska’ vi göra oss än ett kap i
afton, och I ska’ också få er del efter befogenhet, som
lagman säger... Nå, Österberg, stuvade du in ankarna,
såsom jag befallde, i vänstra kojen i ruffen? De ligga väl
stadigt och med sprundet upp?»
»Ankarna ligga säkert, herr löjtnant... Men skulle vi
inte ta in reven? Han blir allt hårdare.»
»Jag sköter själv den saken! Men spring nu flinkt ned
och gör upp fyr i kaminen, spola ren kaffekitteln och sätt
på vatten!»
»Skall ske!» svarade österberg, skyndsamt hörsammande
den givna ordern, varefter löjtnanten vände sig till sin
andre jaktkarl. »Hör på, Kron, du kan väl ta på din ed, att
de ankarna, vi nu tagit, voro ombord på Frifararn?»
»Nej, herr löjtnant, hur skulle jag kunna det? Karolus
kom till Johannisskäret en god halvtimme före oss och skulle
under den tiden många gånger hunnit byta om ankare.»
»Nå, men såg du ej åtminstone, att fyra ankare lågo i
hans båt? Du måste nödvändigt ha sett det.»
»Nej, minsann jag det såg, herr löjtnant!»
»Din torsk», återtog tjänstemannen otåligt, »begriper du
då icke, att om jag ej kan bevisa, att ankarna lågo i båten,
så blir icke heller båten dömd förbruten — och det är den
jag vill åt.»
»Jag försäkrar löjtnanten, att jag icke är god till att
säga, att jag såg annat än det jag såg! För om det också
inte var så mörkt som det är och vi hade varit Frifararn
närmare än vi va\ så är han ju i alla fall däckad, och det
är inte gott att se vad som finns under däck.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
