Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 ENSLINÖEN PÅ JOHANNISSKÄRET
»Gott, gott! Såg inte österberg heller något?»
»Det vet jag inte om han gjorde, herr löjtnant!»
»Du vet ingenting — men jag spår, att du inom sex
månader skall vara suspenderad!»
»Vattnet påsatt, herr löjtnant!» rapporterade Österberg.
»Tänd ljuset», befallde löjtnanten vidare, »och skruva
fast staken för slingringarnas skull! Om en stund kallar
jag er ner, gossar, för att se efter, att sprunden på ankarna
bli riktigt förseglade, ty ordning skall det vara i allt, sådan
var salig far mins sats, och sådan är min också...»
»Ljus tänt, herr löjtnant!»
»Gott! Tag rodret, Österberg!... Knäveln till vindbyar
— håll tungan rätt i mun!»
Löjtnanten gick ned och låste dörren sorgfälligt om sig.
Härefter blev hans nästa omsorg att tilldraga gardinerna
framför de små glasrutor, som voro anbragta på ruffens
långsidor.
I Petter Grans ansikte, där det nu visade sig vid bordet
i fulla belysningen från det blossande ljuset, låg en ganska
sällsam blandning av skälm och hederlig karl.
Godlyntheten i hans runda anletsdrag jämte det vördnadsbjudande i
hans silversprängda lockar ingav ett slags förtroende, men
såg man rätt in i Petter Grans öga, så låg där på lur en
kattblick, vilken antydde, att mannen icke var till fullo så god
som det ville synas av den skylt, vår herre givit honom.
»Österberg är jag i alla fall säker om: han svär nog på
att han såg ankarna ombord. Därefter blir Karolus dömd
på ed, och då han, ta mig sju tusan icke går den, så kniper
jag Frifaram... Se så, vänta där, du» — det var nämligen
glaset med sockervattnet, som skulle vänta i sitt
förvaringsrum — »vänta, du skall snart få din ranson av den här
gode vännen ... Jaså, inga sigill! Nå, ankare kunna
naturligtvis läcka opåtalt, blott de läcka beskedligt, så att de
kunna stå ut med att läcka en smula, när de komma i nästa
hand... Träd fram, du min gosse med de tre korsen —
du skall vara av fullblodsras. Jo jo men, patron Holmer
har nog god smak! Jag måtte väl kunna åderlåta dig på
en kanna och skänka dig en kanna vätten igen utan att
någon drar tvivelsmål om ditt äkta ursprung... Men fördömt,
att jag ej har någon kruka inne mer än den här! Ropa
kan jag icke» — han vägde härvid mellan händerna ett
kannkrus, vilket innehöll en slank sämre konjak — »och icke
så mycket som en butelj att tömma den på! Blanda... nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
