Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET
43
I följd av den föränderlighet i vindkastningen, vilken
så ofta sätter sjömännens tålamod och beräkningar på prov,
hade stormen nu så saktat av, att det nästan kunde kallas
fullkomlig stiltje. Desto svårare gingo likväl dyningarna,
men det var en lycka, att vägen mellan Gråskär och Strand
var helt kort.
Sedan rodden en liten stund fortsatts under tystnad,
frågade Österberg, i en ton, som erinrade om löjtnantens
påstående, att Österberg härstammade från
krukmakare-skrå’t, om inte herr löjtnanten på yttersta ändan av
Strand-bryggan, som nu började sticka fram, varsnade nånting vitt
liksom en människa utan kropp. »Det är säkert», sade han
med en halvkvävd pust, »en drunknad sjöman, som inte
flutit upp och fått kristen jord!»
»Bekymra dig icke om spökena», svarade löjtnanten
buttert, »utan hala ut du!»
österberg tystnade tvärt: han märkte, att hans förman
hade viktigare tankar i sinnet.
»Nå, spänn upp ögonen!» återtog Petter Gran.
»Skönjer du icke till Frifararn — jag tycker, att han skulle ha
passerat Lyngholmarna nu?»
»Det tror jag knappt, herr löjtnant... det har så
still-nat ut, att-de inte komma fram utan med årorna.»
»Stopp, Österberg... vila ett grand... Ser du icke
något glimma i vattnet där borta tätt under Flatskär...
Nå, spott mig i synen, om det icke är smugglarna! De ro i
skuggan av holmen, för att icke synas ... Kors, nu ser du
väl dem sticka fram om pynten på skäret: de måtte ha en
liten kåre där ute, ty de ha storseglet tillsatt.»
»Ja, min själ, har inte löjtnanten rätt — jag känner
igen båten på höjden av storseglet. Men vi ä’ gott bärgade:
det biar ännu ett tag innan de komma fram!»
»å ja, nog äro vi framme minst tre kvarts timme före
dem... Men låt oss hålla närmare land, så att de ej
varsna oss, och när vi komma intill sjöboden, så huka dig
ner, så att du blir skyld av bryggan — låt mig se’n sörja
för resten! Men ännu ett ord: vilka order du än får, så
expediera dem flinkt, annars... en primo på truten så att
tänderna drilla sekund. Du känner mig!»
»Ja, bevars på mina fem fingrar U svarade österberg.
Löjtnanten lämnade nu ifrån sig åran under förklaring,
att han skulle ställa litet i ordning i båten.
Detta ordnande bestod däruti, att han bredde en pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
