Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET 45
»Löjtnanten har länge fiskat efter min lille vitmålade
skeppsslup — håll till godo med den!»
»Aj, aj, den passar icke bra till kronbåt, ehuru annars
ett litet vackert kräk!»
»Nåväl, det svarta klädet, som löjtnanten tog på
räkning i somras, kan icke det få stå på långkredit?»
»Herr patron talar ganska reelt och förnuftigt», yttrade
Petter Gran i en lika sakta ton som den, vari han blivit
tilltalad, »och jag är icke heller den, som vill hindra en
ärlig mans förtjänst: Teben und leben lassen!’ säger
tysken. Men herr patron torde finna, att jag icke själv kan
tala med mitt folk i sådana ämnen: man mister då
respekten hos dem.»
Patron Holmer åtnöjde sig denna gång med att kasta
en frågande blick på den viktige tulltjänstemannen.
Petter Gran harskade sig och såg otålig ut. »Jag går
och spatserar här lite på bryggan», sade han, »herr patron
vet bäst själv vad han då har att göra: en tia i österbergs
hand, mer eller mindre efter befogenhet, som lagman
säger!»
»Gott», svarade patronen förnöjd, »jag skall ej glömma
löjtnantens tjänstaktighet», varefter han vände sig om och
kröp ned i båten till Österberg.
Men knappt var denna manöver verkställd än löjtnanten
med blixtens hastighet gjorde loss och stötte ut båten,
en signal så kvick och väl uppfattad av hans tjänsteande.,
att årbladet nästan i samma sekund höjdes mot den nattliga
himmeln.
»Fort, österberg, tillbaka åt tulljakten! Eld i kaminen,
ljus på bordet, fram med vad huset förmår — och när
du väl sett patron till godo i ruffen, så stäng dörren och
var gesvint tillbaka!»
. »Herre», skrek köpmannen från båten, »sådan
ärkeka-nalje som ni är finns icke maken till! Men befall båten
tillbaka, så vill jag göra upp på vad villkor som helst.»
»Jag tackar, tackar oändligt för frikostigheten», ropade
Petter Gran, under det båten med allt hastigare och
hastigare fart avlägsnade sig, »men man gör sin skyldighet,,
om det än går en aldrig så nära till sinnes!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
