Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
VII.
»Han skall bli något till flat, när han i morgon kommer
och gör husvisitation på Johannisskäret!» sade Karolus,
där han, sittande på Frifararn vid rodret, vände sig till
Stånge-Jan. Skåpdörren hittar han aldrig på, men om så
befängt skulle vara, så finns där nu ingenting mer att ta.»
»Ja, nog gör han visitation», svarade Stånge-Jan, »så
vida han inte upptäcker något förrän i mor’n. Men Gud
give, att det inte sker något galet i natt — jag känner gamle
Petter Gran, jag, och han har visst inte länge gett sig till
tåls innan han prövat varorna. Nå nå, pass på själv,
Karolus, om du inte får svida för det att du tvärt emot både
mitt och Georgs råd skulle vänta tills månen gick upp!
Det kunde inte vara så omöjligt att han låge på lur här
någonstäds i vrårna.»
»Du talar som du har vettet till!» yttrade Karolus i
sträng förmannaton. »Har tulljakten blivit så liten nu, att
en inte kan se henne i månsken en gång? Nej, gossar, det
har ingen fara — jag har lurat Petter Gran förr, men jag
tror väl, att detta skall bli sista gången ändå, för jag börjar
nu att ledsna på allt bråk och krångel, som en har för
besväret... Nå, vi ä’ snart framme, och fast jag tänker, att
jag har så goda ögon som någon annan, märker jag inte
till någon levande varelse på vattnet.»
Georg, som en lång stund suttit tyst, yttrade nu med
tillförsikt: »Då ser du mindre väl än vanligt, Karolus — för
där ute, från Gråskärssidan, ror bestämt en båt!»
Karolus vände ögonen åt det anvisade hållet och märkte,
efter någon ansträngning, att Georgs blick icke bedragit
honom. »Nå, det är väl någon fiskare, som fångar sal —
dumt är det i alla fall! Men inte kan det vara
jaktlöjtnanten: han ror inte ensam i en julle. Och se’n ger jag fan
i vem det är, för innan han kan komma hit, är allting väl
instuvat i boden, och då får patron sköta sig själv... Se,
där gläntar han min själ på sjöbodörren! Men vi flyta
inte till där, utan få lägga till vid ändan av bryggan. Spring
fram, Stånge-Jan, och tag törn... se så, ja! Laga dig
upp nu, du Georg, till patron och hämta linorna hit, så att
vi få slå om och hissa upp fat ena.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
