Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET
63
hans hjärta. Ingen av dem talade mer, men deras blickar
som sjönko i varandra, förrådde ett lidande, djupare än
det läppar kunna uttrycka.
Och månen nedblickade milt, låtande sina strålar fläta
sig till en kräns, som glänsande flöt omkring makarnas
tinningar.
Från och med denna natt gick ett djupt, saligt förtoende
genom de tre, som levde på d$n ensamma klippan.
Georg visste ej huru detta tillgått, men han behövde nu
icke mera fly fadern: fadern flydde icke honom ... alla tre
voro ständigt tillsammans i stilla beredelse.
Ren, mild och anspråkslös, blott för vek för denna
världen, hade Nicoline svävat över jorden, vars smärtor väl
lagt ett tungt band på hennes liv, men dock lätt vidrört
hennes yttre skönhet och hennes barnafromma själ.
Huru och när hon gick bort, behöva vi ej skildra. Stilla
lyfte anden sina vingar och utbredde dem skyddande över
de älskade två, vilka i hopplös sorg kvarlämnades på det
öde skäret i havet.
*
Veckor och månader lågo nu mellan den första kulna
höstdagen och den leende sommarmorgon, på vilken
Nicolines ande svingat sig upp till hemmet.
En lång och sträng vinter bäddade detta år höga
snödrivor omkring Johannisskäret: det lilla huset i klippans
rämna syntes knappast till.
Men där inne, vid den nedfalnade askhögen, sutto två
gestalter, som föga brydde sig om kölden och drivorna.
För att söka döda de ändlösa timmarna och uppfylla ett
givet löfte till den älskade makan, anlitade Letsler pennan,
men varje rad, som han nedskrev, blottade alla de sår,
vilka blödde i hans själ. Om än denna sysselsättning i
någon mån fördelade den sista smärtan, saknadens och
sorgens, så gav den däremot så mycket mera näring åt den
gamla och blev en tortyr, vilken han likväl ålade sig såsom
ett slags botgöring.
Georg, som så innerligt led med fadern, vågade dock
icke göra honom någon fråga i detta ämne och tillät sig
knappt att se på honom under de timmar han satt vid
skrivbordet. Men han anade dock, att dessa blad en gång skulle
tillfalla honom och lämna upplysning om det tunga kors*
som tryckte hans faders liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
