Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELVTE KAPITLET 65
Fregatten låg nu slumrande på vattenspegeln, vars
yttersta kant återgav de gula, röda och violettfärgade skyar,
vilka omgåvo den redan under horisonten sjunkande solen.
Klockan hade nyss slagit två slag, posterna ropat sitt
enformiga »allt väl» och uppbördskonstapeln rapporterat,
att elden var släckt, utom i gunrummet.
Folket, som hade vakten, satt förut i fullt bestyr med
lagningen av varjehanda plagg. De yngre hade nyss slutat
sina kärleksvisor, dem de utbytt mot halvhöga meddelanden
om sina inklinationer där hemma, under det de äldre
sinsemellan ordade om behaget att komma i ro hos »käring och
ungar» och om nöjet att för den och den gamle gode vännen
vid groggen få berätta om de äventyr, som denna resa
bestått.
På styrbords gångbord stodo två kadetter, ivrigt
viskande vid varandra, under det de ömsom läto sina blickar
överfara den förut omnämnda norska skonerten och ömsom
med skygg otålighet vila på en grupp officerare upptagna
av något livligt samtal. Kadetterna sneglade på dem, ända
tills de överordnade räckt varandra händerna till godnatt.
Och nu förmärktes av ynglingarnas livliga ansiktsspel, att
de ej begärt något bättre; Av deras oroliga blickar kunde
dock förmodas, att de förehade något, vilket, ifall det
av befälet upptäcktes, torde ha förskaffat dem en eller
annan timmes toppsittning.
»Se så», sade den ene i brådskande ton, »nu äro gotfa
råd av nöden! Tiden är inne: jag måste våga ett
avgörande steg. Nitton finskrivna ark till min Inez bränna på
mitt hjärta, och jag skulle bli vansinnig av sorg, om jag ej
kunde få det lilla paketet ombord på skonerten.»
»Det vore hårt, eftersom han vid prejningen uppgav
sig vara destinerad till Cadiz, om du icke skulle få en
hälsning med till din flamma. Men i ditt ställe gåve jag
mig tillfreds ändå, ty saken har sina svårigheter. De där
eldfängda spanska duennebevakade helgonen kunna vara
bra för ögonblicket, men hemma i vårt goda Sverige lämnar
jag dem att ta sin hämnd bäst de behaga på en annan
älskare!»
»Varför — jo, emedan du är med hela ditt hjärta i
hemmet, medan jag lämnat mitt kvar i Spanien. Prata
därför inga dumheter, utan uppfordra din hjärna till ett råd,
varav du kan ha heder!»
5 A Enslingen pä Johannisskäret I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
