Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^2 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
XIII.
Följande morgon återfinna vi Georg i hans befattning
av uppvaktande sällskap åt chefens son.
Han var som bäst sysselsatt att biträda lille baronen vid
tacklingen av en splitter ny brigg, som stod på stapeln
på en av de damastklädda sofforna i kommendörkaptenen
baron von Urs salong.
Under det Georg egentligen ensam fullgjorde arbetet,
roade sig unge herr Frits, som redan börjat ledsna vid det
alltför bekanta nöjet, med att i stället inventera ett litet
skåp i faderns sängkammare, från vilket han ock medförde
den lyckliga upptäckten av en med spansk etikett försedd
syltburk, vars innehåll han icke dröjde att undersöka.
Lillebaronen hade ungefär till tre fjärdedelar tömt
burkens innehåll, då välkända steg, som jagade blodet till hans
kinder, förnummos i trappan. Med blixtens hastighet
förpassades burken till sin plats, och vid kommendörkaptenens
inträde stod Frits ivrigt sysselsatt med att i frånvänd
ställning renskrapa den så illa medfarna stormasten.
»Bort med lekverket!» yttrade chefen vid dåligt lynne.
Georg försvann i ögonblicket.
Några timmar senare begav sig att kommendörkaptenen
skulle framtaga något ur det nyssnämnda skåpet, då han,
vid omflyttningen av syltburkarna, fann den ena tom och
den andra mer än halvtagen.
Hans första misstanke föll på sonen, vilken hade sin
koj i hans egen sängkammare.
Frits framkallades. Men då han såg faderns alltid
allvarsamma utseende, nu förhöjt genom en talande stränghet,
vågade icke den rädde gossen komma fram med sanningen,
utan dj ärvdes under häftig hjärtklappning försäkra, att han
icke visste, att det fanns sylt i pappas skåp.
Georg nedkallades och stod rak som ett ljus vid
kajut-dörren med den runda mössan i hand.
»Du har flera gånger varit ensam här nere?» yttrade
chefen med en prövande blick.
»Ja, efter herr kommendörkaptenens befallning har jag
tacklat lillebarons brigg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
