Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLVTE KAPITLET JI
stapelns dotter’! Men bekänn genast... jag .har sett
varifrån du kom... vad hade du på skonerten att göra?»
Nu blev Georg allvarsamt het om öronen. Men ur stånd
att förråda en ombetrodd hemlighet, beslöt han att låta allt
komma an på händelsen och löjtnantens ädelmod.
»Nå, har du beslutat dig för sanningen?»
»Ja, herr löjtnant, jag erkänner, att jag kommer från
den norska skonerten.»
»Vad hade du för ärende dit?»
»Nådig herr löjtnant, det kan jag ej tala om!»
»Du får i morgon fem och tjugu!» Löjtnanten vände
hastigt ryggen åt Georg, för att icke låta denne märka den
rörelse, han erfor, ty vad helst ynglingen än förut pratat,
visste dock löjtnanten alltför väl, att han i detta fall talade
sanning.
Men nu framträdde den sannskyldige förbrytaren, den
unge kadetten, som länge sedan lämnat mässen och på en
väl undandold plats avhört rannsakningen.
»Herr löjtnant», sade han, i det han med bleknad kind
och häftigt klappande hjärta nalkades sin förman, »jag vore
ovärdig att bära min uniform, om jag längre kunde avhöra
den stackars gossens ädelmod utan att lösa honom från den
tystnad, han ålagt sig. Det är jag, som genom övertalande
förmått honom att simma över till skonerten med ett brev
i blecklådan. Jag underkastar mig gärna ansvaret ’för mitt
fel, men hoppas, att herr löjtnanten är så ädelmodig och
förskonar Georg från allt straff!»
Löjtnanten, som så många gånger varit road av Georgs
muntra upptåg och särdeles värderade ynglingens karaktär,
vilken han ofta varit i tillfälle att pröva, lät, i
betraktande av den omständigheten, att han ensam vore
innehavare av hemligheten, denna gången nåd gå för rätt, och
såväl kadetten som skeppsgossen undsluppo med en skrapa.
»Vad skali jag kunna göra dig för en tjänst tillbaka
för den här handräckningen, du hederspascha?» sade
kadetten, ännu en. gång tackande Georg.
»Ingen tjänst alls: herr kadetten har redan gottgjort
den, då han låtit mig se, att jag icke råkade i klämman för
en kruka... och nu godnatt!» Georg lyfte på mössan och
ilade ned att uppsöka sin hängmatta, där han snart i nya
drömmar såg sig som välbeställd kapten på ett vackert
kofferd i fartyg av de mest fulländade former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
