Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
med fasta steg ned i salongen, där kommendörkaptenen
tankfull med korslagda armar vandrade av och an.
»Du har ju ändå på visst sätt ljugit för mig, gosse!» var
chefens första ord.
»Jag har aldrig ljugit på allvar, herr kommendörkapten!»
»Varför omtalade du då icke vem som var den
skyldige? Nu vet jag det, men gillar i alla fall icke din
tystnad.»
»Jag var icke i stånd att handla annorlunda!»
»Men det var orätt, säger jag, och därför har du på
sätt och vis förtjänt ditt straff.»
Georg teg.
»Jag tackar dig icke så mycket för det du räddat mitt
barns liv — det hade var och en med din skicklighet i
simning gjort — men som du i dag har ådagalagt ett
orubbligt mod, en rask beslutsamhet och ett gott hjärta, de tre
huvudsakligaste egenskaperna för en duktig sjöman,
skänker jag dig till minne av min fullkomliga belåtenhet med
ditt uppförande den här stickerten, som jag själv burit.»
I Georgs ögon darrade tårar av förtjusning och han
framstammade sin tacksägelse.
Några sekunders tystnad uppstod.
Georg trodde, ehuru han icke fått någon avvisande
rörelse, att audiensen nu var slut och att han borde draga
sig tillbaka. Men i detsamma han djupt bugande fattade
i dörrlåset, tillvinkade honom chefen att stanna och
yttrade följande ord:
»Vad ärnar du företaga dig, när du nu kommer hem?
Om expeditionen fortfarit, skulle du med denna dag trätt
ur skeppspojksskapet.»
»Jag har för avsikt att gå till kofferdis igen, herr
kommendörkapten !»
»Rätt så, min gosse! Flottan är för obemedlade söner
av bättre släkt en dålig fortkomstväg *.. Lev ...» Det låg
ett märkbart uttryck av obeslutsamhet såväl i
kommendörkaptenens ton som i den tilltänkta frågan. Äntligen
fullbordade han: »Lever din far?»
Georg rodnade. Det var första gången någon i en sådan
ton gjorde honom denna fråga. Han var alldeles
oberedd att svara.
»Oroa dig icke — jag frågade blott i förbigående! Han
är kanske redan död?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
