Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET 75
vilka kände chefen från längre tid tillbaka, försäkrade, att
hans väderbitna anlete aldrig bleknat förrän nu och att
aldrig förr hans tunga förstummats då fara varit å färde.
Emellertid lyckades det Georg att, innan premier
löjtnantens hastiga befallning om slupens utsättande hunnit
verkställas, och just som Frits var på väg att för alltid
utbyta livet och dagsljuset mot havsfruns kristallpalats, få
honom i håret och förmedelst en rask svängning åter upp
över vattenytan. Den unge sjömannen visste alltför väl
att undsättning genast skulle komma, så att han blott
behövde använda sina krafter på att hålla gossen uppe.
Rodd av fyra man anlände strax därefter slupen, och
sedan först lillebaronen blivit upphämtad, klättrade Georg
upp i båten, där han tog hand om gossen, som redan
återkommit till besinning och endast klagade över, att han
frös.
När kommendörkaptenen såg sin son räddad och väl
behållen ombord, återvände genast hans orubbliga lugn, och
med en ton, som ej lät det ringaste annorlunda än vanligt,
befallde han kajutvakten att föra ned honom och ge honom
torra kläder.
»Nio rapp att fordra, herr kommendörkapten!» sade
Georg, i det han framträdde till chefen och förde handen
till den plats, där mössan plägade sitta.
»Säg åt Stormbom, min raske gosse, att du får ut din
rätt!» yttrade chefen, men vände sig därvid hastigt åt
sidan, ty Georgs utseende och blick rörde honom på ett
märkvärdigt sätt.
Med okuvligt mod återvände Georg till sin plats på
kanonen. Men flaggskepparen Stormbom visade stor
oskicklighet vid verkställandet av den återstående delen av
straffet, ty kanonen fick nu uppbära nästan alla rappen.
Efter slutad »affär» fick Georg order att följa samme
ädelmodige officer, som under föregående aftonen haft
vakten, ned i hans hytt, och efter en stund återkom Georg
utstyrd i en fin hollandslärftskjorta, en vacker blå rundtröja,
en ny upplaga av de vita kypertsbyxorna och en röd
bengalhalsduk, löst knuten om halsen — hela uppsättningen en
gåva av den hederlige löjtnanten, som gärna ville göra
Georg en glädje för det han uppfört sig så helt och hållet
i löjtnantens smak.
Då tiden var inne att framträda för chefen, gick Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
