Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
gusti, äro vi ännu tillsammans, den 20 september har
fregatten lagt upp och vi sagt varandra farväl, kanske för
alltid, farbror — betänk detta, medan tid är!»
»Nå nå, styrman Mas, du har inte så orätt, och
eftersom vi ändå ligga här i hamn och inte ha annat att
fördriva tiden med, så var påfundet inte så galet! Jag
tänker det nog skall vara så pass rom kvar i kruset, att det
räcker till en bål på min 58:de födelsedag. Vi ska’ bli tre
till mig, och Georg kan nog titta in och ta sig ett glas i
förbigående, fast han är för ung kyckling och för ringa
i värdighet ännu att sitta i lag med gamla sjömän!»
Sedan Georg gratulerat till den improviserade
födelsedagen, vilken sålunda på fullt allvar skulle framflyttas,
lämnade han de bägge hedersmännen, flaggskeppar
Stormbom och styrman Mas, för att med sina glada nyheter
uppvakta såväl den förträfflige premierlöjtnanten som den
unge kadetten, vars ombud han föregående afton varit.
Och vart Georg kom och gick med sina meddelanden, blev
han välkommen och avhörd med stort nöje: till och med
bland hans kamrater var deltagandet allmänt och skilt
från all avund.
Men sedan han till fyllest njutit av den sällhet och
stolthet, som ligger i meddelandet av en stor lycka, sökte han
en enslig plats, där han kunde fortsätta sinä angenäma
tankebilder på egen hand. O, hade han blott kunnat vänta
sig den allra största sällheten, att vid hemkomsten till
Johannisskäret få träffa sin oförgätliga mor — men nej..,
då han bättre besinnade sig, ville han ändå icke önska det.
Hon var så lycklig där hon nu var: hon hade ju haft så
tunga och ödsliga dagar på den nakna klippan i havet!
Varför skulle han då störa hennes frid genom ett fåfängt
begär att återkalla henne till jorden? Var han icke
dessutom övertygad, att hon såg och visste allt, som rörde
honom, att hon delade och fröjdade sig åt hans framgång,
att det var hennes böner, han hade att tacka för, att allting
gått honom så väl och att hon med granskande
uppmärksamhet följde varje hans steg, så att han aldrig kunde
företaga sig något, gott eller ont, som icke var henne bekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
