Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJORTONDE KAPITLET
79
»Pojke», utropade Stormbom särdeles förnöjd, »detta är
stora nyheter — stora utsikter, skulle jag säga! Jag
känner gubben akterut: han gör aldrig nå’t till hälften. Din
lycka är gjord, och det var i en välsignad stund som du
besteg kanonen. Jag har hört för visso, att gubben ärnar
slå sig i ro nu och förtöja sig på sin gamla egendom i
Halland, och därför vill han, till tack för det du fiskade upp
hans son och arvinge, se dig bärgad till kofferdis — och
det är just vad jag tycker om, ty fastän ingen vet bättre än
jag, att kronans kaka är dryg, så vet ingen bättre; att hon
är förbannat segsliten!»
»Och när jag kommer till Göteborg, där jag i vinter
ärnar läsa navigation, då tillåter väl farbror, att jag ibland
hälsar på och pratar bort en stund? Jag tänker, att det
skall bli min käraste förströelse från arbetet.»
»Ibland... säger du... hör på, jag vet något bättre:
ute i Masthugget ligger en liten gulmålad träkoja, som
äges till fullo av en man kallad Stormbom. Nå, vidare,
ser du, finns i den kojan en liten kammare med egen
ingång. Min gumma, som — du kan tro mig på min
sjö-mansära — inte har sin make i förträfflighet, kan se om
ditt linne och hålla sin hand över dig till all slags ordning,
och jag, jag skall vara en far för dig, ifall du ej har
någon bättre till hands.»
»Topp!» svarade Georg högst belåten. »Om icke
kommendörkaptenen gör något särskilt förbehåll, så kan jag ej
annat än med största tacksamhet ta emot det hederliga
anbudet ... farbror lär väl ej dröja länge i Karlskrona,
förstår jag?»
Här avbröts det förtroliga samtalet av en inträdande
person, som knappt stuckit huvudet in genom dörren
förrän han, med en lustig grimas nickande åt Stormbom,
utropade: »Jag kom av en händelse att kasta ögonen i
almanackan, farbror, och min själ blev jag inte ljus som en
solros i synen, när jag fick se, att det var varken mer eller
mindre än den 2o:de!»
»Augusti, ja...», skrattade gubben Stormbom med fuli
och ljudelig röst. »Men, min käre Mas, det är först den
20 september, du, som jag firar min födelsedag!»
»Uff, uff, farbror — men jag lägger in protest! Jag
har berett mig på en glad afton, och jag vill därför bevisa
farbror, att det är högsta skäl i världen att inte vara så
noga med en månad mer eller mindre. I dag, den 20 au-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
