- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol I /
90

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET

ma, så kommer jag ändå igen när han är rest... får jag ej
det?»

»Du kommer väl antingen du får eller ej!» menade
Letsler och klappade flickan på kinden. »Gud vare med
dig, mitt barn!»

»Om jag sätter er i land på Gravema, fader Elias, så
kan jag ju få låna er båt», bad Georg, »för att ro ett litet
stycke i sällskap med Fanny?»

»Hjärtans gärna!» menade gubben. Och då Letsler
vid Georgs frågande blick nickade bifall, var förslaget
avgjort; och med glömska av sina fjorton år och hela fem
månaderna däröver, dansade Fanny ut på hällen betagen
av förtjusning.

»När du återkommer», sade Letsler till Georg, »så gå
förstugvägen in till dig — jag lägger mig nu, men i
morgon är jag tidigt uppe och väntar dig!»

Och nu sutto de unga ensamma. Georg fattade årorna,
Fanny rodret och sedan gubben Elias fått ännu en
avskedshälsning, satte båten ut.

»Jo, detta var icke litet roligt!» menade Georg och gjorde
sig icke alltför bråttom.

»Du har väl upplevat mycket på resan och varit i stora
främmande land?» frågade Fanny.

»Du kan lita på det ! Men vid flottan har jag redan
skilt mig och jag har nu i stället fått i huvudet att, $å
snart jag tagit styrmansexamen, ge mig av på en
ostindie-f arare.»

»Ack, snälle Georg, då kommer du visst aldrig igen...
De där ostindiefararna äro fasligt märkvärdigt folk! Och
sådana granna silkesnäsdukar de ha i Ostindien — vad
jag tycker om dem!»

»När jag kommer hem från första resan, får du minst
två stycken, Fanny, äkta ostindiska... var säker på det!»

»Ja, när du kommer hem!» Det flög ett litet drag av
tvivel och missmod över hennes vackra ansikte.

»Nå säg mig nu, söta Fanny, hur patron Holmer och
frun mår? Har det gått friskt med lurendrejeriet, och har
det funnits någon, som kunnat göra Petter Gran så lång
näsa som Karolus och ja£ gav honom den natten, då han
hängde på Strandsbryggan?»

»Nej, det tror jag Visst icke!» svarade Fanny skrattande.
»Ty i våras knep han en hel säck styckegods från pappa,
och som pappa då fick plikta mycket pengar, tror jag icke,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/1/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free