Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET
89
XVII.
Om Georg haft en aldrig så stor benägenhet att tro
vad han helst Önskade, så måste likväl illusionen försvinna,
så snart han satte foten inom faderns rum, där allt utvisade
den djupaste likgiltighet för allt slags trevnad.
Väl hade gubben Elias och Fanny efter bästa förmåga
sökt för tillfället avhjälpa bristerna, men det märktes lätt,
att detta var lappverk och att ingen fridens ande gick
genom hemmet.
»Gå icke dit i afton, min son!» sade Letsler, då Georg
med betryckt hjärta lade handen på dörrlåset till moderns
rum. »Det är nog allt bra, men se det icke i kväll!»
^ Georg drog sig tillbaka och öppnade i stället dörren
till sitt eget rum. Det stod nära nog sådant som han
lämnat det, och när de långa spindelvävarna avdrogos från
räkningen, såg detta rum ändå trevligast ut.
»Johanna skall komma hitöver och rusta upp lite!»
viskade Elias i Georgs öra.
Georg nickade tacksamt. Men Letsler inföll: »Å, vi
äro vana att hjälpa oss själva, fader Elias —
fruntimmer äro alltid överflöds varor här.»
»Jo, visst äro de det!» Fanny vände sina vackra
livliga ögon mot Letsler. »Om ej jag nu varit här, så hade
intet te blivit av!»#
Teet var bortröjt, den sista solstrålen rodnade bakom
bergen och Fanny hade ej vidare någon förevändning att
dröja, då Georg frågade: »Vem skall ro dig hem, söta
Fanny?»
»Västraö-Nisse sitter och väntar mig i båten. Han får
alltid ro mig vart jag vill. Och du kan icke tro, Georg,
hur tacksam den stackars gossen är för det pappa ger
honom tak och bröd... Minns du ej Västraö-Nisse —
men kanske hade han ej kommit till Strand, när du sist
var hemma hos oss?»
»Jag tycker nog, att namnet svävar för mig, men jag kan
ej påminna mig, att jag sett honom.»
»En annan gång skall jag tala ofli för dig hans lilla
historia. Nu ser jag att herr Letsler vill ha mig bort...
Men om herr Letsler än slipper mig medan Georg är hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
