Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
kund. Han var käck redan som gosse — var han icke?
Herr löjtnanten minns honom säkert!»
»Jo, han var mej just en sate!» utlät sig Petter Gran,
givande ett förtroligt handslag åt sin forne fiende. »Men
varer försonlige, säger skriften: jag är en gammal man —
men här står den, som framdeles skall bli min tolk.»
Herr Ture Gran, den blivande befälhavaren på
tulljakten, och Georg Letsler, den blivande befälhavaren på
den ännu obyggda briggen Elvira Kornelia, mätte
varandra några sekunder med blickar, som fullkomligt
övertygade dem bägge, att de icke voro skapade att bliva vänner.
Georgs öppna, rättframma väsende kunde ej harmoniera
med den studerade blygsamheten hos Petter Grans arvinge.
De förstodo redan så mycket, att de aldrig skulle förstå
varandra.
Nu inkom Fanny, röd och varm, med flygande lockar.
Vad hon skyndat sig för att bli färdig! Hon såg också
genast på moderns allvarsamma blick, att denna brådska
röjdes i hennes skick och vad än värre var i hennes
klädsel, vilken — ehuru nätt och smakfull — verkligen visade
något hafs, som dock ej missklädde den unga damen.
Fan-nys bestörtning, då hon speglade sig i moderns ögon, var så
stor, att hon till och med, då hon återsåg Georg, glömde
att rodna för kyssen.
»Miss Fanny blomstrar som en tulpan!» yttrade Petter
Gran och presenterade på nytt sin brorson.
»Kanhända, farbror», inföll herr Ture med en mycket
intagande ton, »skulle liknelsen komma sanningen närmare,
om farbror satte ros i stället för tulpan.»
»Jaså, jaså, din skälm, nå, efter befogenhet, som
lagman säger! Miss Fanny förlorar ingenting på att få en
artighet från unga läppar: det klingar alltid bättre än från
gamla, ty om jag ej missminner mig, var det så i min
ungdom, och är väl så ännu, att pojkarna tränga ut
gubbarna.»
»Fanny, mitt barn, är bordet dukat?» frågade fru
Holmer, avbrytande Petter Grans ordflöde.
»Ja, mamma!»
»Nå, då skola vi ha oss aptitsupen!» inföll patron
Holmer och visade herrarna vägen till salen.
Under tiden viskade modern förstulet i dotterns öra:
»Min Gud, Fanny, hur kan du komma in så där hankig —
schaletten på ena axeln, förklädet på sned och håret om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
