Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDE KAPITLET 103
god uppfostran. Och ännu hör dit, att man bör vara
hemma i musik, ty, ser farbror, det är just en flickas högsta
prydnad.»
»Stopp och belägg», inföll farbror Gran, »nu kan du
ha pratat nog gallimatiasl Jag ger tusan alla prydnader,
om det där klinkeliklinket kan kallas en prydnad — och
jag säger dig, jag som levat litet längre i världen än du,
att en kvinnas bästa prydnad är att i alla stycken behaga
sin man. Sköter hon hushållet med att spela klavér? Syr
hon kläder till ungarna med att läsa franska? Stoppar
hon dina strumpor med att läsa tyska? Ser hon efter
fisk-saltningen och vävstolen genom att kluttra ner papper
och måla krummelilurer? Nej, sådana kvinnor och sådana
prydnader duga icke på vår kust. Brygga, baka, koka, laka
och salta och torka fisk, hålla man och barn hela och rena
och huset i skick — se, det är huvudknuten! Och då
därmed förenar sig tretti eller fyrti tusen riksdaler banko,
tänker jag att det skulle ingenting mer behövas. Den karl,
som är nog galen att icke veta uppskatta sådana prydnader,
vore värd att höra på klavérklink, det djävligaste jag vet,
i hela sin livstid!»
Nu skrattade unge herr Ture och behagade finna sin
farbror ofantligt rolig.
»Men för att tala rätt allvarsamt», återtog Petter Gran,
smackande på groggen, »så glömmer du beständigt, att,
fastän du uppfostrades fint och med utsikt till stor
förmögenhet, du efter far dins konkurs och död skäligen liknar
skåpråttan! Fick du ej överge dina studier i brist på
pengar... nå, det är icke så länge sedan: du minns det
rätt väl, tänker jag, och hade icke jag skaffat dig in vid
tullen, så ...»
»... så hade jag länge sedan svält ihjäl, menar
farbror?»
»Ja, ja, min gosse, den syrprisen har hänt så bra karl
som du!»
»Men jag», försäkrade Ture med eftertryck, »skulle icke
låtit det komma därhän! Varför har man krut och
kulor i världen, om ej för att begagnas, då allt annat slår
fel?»
»Alltid stor i orden!» Gamle Petter skakade
betänksamt på huvudet. »Jag tycker icke om att höra pojkar
skryta över, att de kunna falla vår Herre i hantverket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
