Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
Stick pipan i säcken och tag skeden i vackra hand, efter
befogenhet, som lagman säger!»
Herr Ture rodnade starkt. Av fruktan att än mer reta
gubben svarade han likväl ingenting. Men just tystnaden
retade honom. Välvande i sig resten av groggen, sade
han darrande på målet: »Jag skall därjämte säga dig något
annat... jag tycker icke om dina later, och du kan komma
ihåg, att jag, Petter Gran, icke är den man, som låter
bedåra sig av fagert snack — det kan duga på
främmande ställen och att locka kvinnfolk med, men jag vill ha
rent och kort spel. Och skall jag hjälpa dig fort i världen,
så begär jag också att få ett ord med i laget. Annars kan
jag, om det komme därpå an, tjäna ännu i tio år och i
morgon dag inrapportera, att min hälsa numera tillåter
mig att ensam sköta tjänsten!»
»Min bäste farbror», inföll brorsonen, i det han kuvade
den nu verkligt sjudande harmen, »har jag sagt något,
som kunnat ge farbror anledning till missnöje, så skulle
jag vara mycket ledsen! Men den, som är beroende och
fattig, är gunås lätt sårad.»
»Nå, nå, låt det vara gott nu!» svarade jaktlöjtnanten,
som, ehuru rädd om sitt välde, på det hela taget var ganska
stolt över sin hygglige och belevade brorson. »Icke så
illa menat, min gosse! Jag tycker annars, att du med
tulljakten och Fanny Holmer i kikaren kan vara rätt lugn.»
»Jag har ingenting i kikaren, farbror — flickan har
ju redan förgapat sig i den där framfusige sjögästen!»
»Aha», smålog Petter Gran, åter vid fullkomligt gott
lynne, »äro vi hemma där: redan svartsjuk... då äro vi
i känt farvatten och styra rätt kurs efter befogenhet, som
lagman säger.»
»Men barndomstycken äro ihålliga.»
»Strunt, säger jag! Jag önskade ej bättre ån detta. Jag
har sedan gammalt en gås oplockad med den junkern,
och blir det en gång allvarsamt fråga om, att han ligger
dig i vägen, så skall jag väl känna efter var skon
klämmer ömmast.»
»Vad menar farbror?»
»Att det icke är så helt med det där herrskapet på
Johannisskäret. Fadern har nu bott där i många herrans
år och kom dit liksom han fallit ur skyarna: man har aldrig
kunnat utleta om han är fågel eller fisk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
