Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGTJANDRA KAPITLET III
ordna det rubbade granriset till de fasoner det förut haft.
»Aha», tänkte Georg, som nu kom till fullkomlig insikt,
»gubben, som ombord på fregatten var alla båtsmäns och
skeppsgossars förskräckelse, darrar själv hemma för
gummans toffel — det hade jag väl aldrig trott. Men det är
bra att veta, vad jag har att rätta mig efter.»
»Mor har blivit uppehållen!» sade Stormbom, då han
åter inträdde. »Men kom in till mig, min gosse, så ska
vi ta oss en välkomnare — lille Olle lever än!»
Från spiken vid dörren i gubbens kammare, där
sjö-manskistan med den oljemålade presenningen hade plats,
nedtogs nu nyckeln; och sedan locket blivit fritt från en
hög hopsurrad drev, öppnades kistan och bambu-Olle
tittade upp i dagen.
Sedan gubben påfyllt sin andra älskling, buteljen med
det vidhängande korvhornet, drack han Georg till och bjöd
honom sedan »konjakarn», vartill uppdukades några
förtorkade fikon, förvarade i lerken.
»Får gå i dag farbror! Annars vill jag ej förtära sådant
på landbacken. Jag kan nog ta ett glas, när det så skall
vara, men det smakar mig icke, och därför vill jag bara
för denna enda gången besvara farbrors skål och hjärtligt
tacka farbror, som tar emot mig i sitt hus!»
»Som du vill, min gosse! Aldrig truga någon till det
en tids nog kan få lär... gumman skall se väl på det.
Hon tycker om allt slags måtta och ordning... men inte
just att hon verkar på mig: en duktig karl sätter sig inte
under fruntimmers välde... om man än för ro skull gör
dem till viljes ibland, råda skola de ändå inte !»
»Men varför skulle icke också de råda?» sade Georg,
som begrep, att i denna punkt motsägelse skulle vara
kär-komnare än medhåll. »Jag tänker, att en riktig karl, som
farbror Stormbom, är mycket för klok att icke göra allt för
husfridens skull. En sådan karl behöver ej låta påskina
något välde för att visa, att han är husbonde i sitt hus.
De stackars fruntimren få ju aldrig föra befäl på annat
sätt, och det vore riktigt synd att icke låta dem ha makt
i det hus, för vilket de sträva och arbeta.»
»Pojke, du är klokare än jag trodde!» utbrast
flaggskepparen, synbarligen lättad från den börda, som legat
honom på hjärtat. »Det är ackurat som du säger: inomhus
styr en klok karl kurs efter kvinnans kompass, nota bene,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
