Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
ty, ser du, genom en sådan ovana kunde du lätt vänja dig
från ordningen ombord... stuva in vackert det lösa
bagaget, min pilt, så fort du kan — och torka alltid väl av dig
på fot järnet utanför förstukvisten, så drar du ej med dig
någon onödig barlast — du förstår?»
Georg såg likväl icke så alldeles ut som om han förstode.
Detta var ett nytt slags predikningar, som gubben aldrig
hållit ombord.
»Mor», återtog Stormbom med en förtrolig nick,
»städar förstugan alla onsdagar och lördagar: gumman, liksom
jag, tycker om snygghet. Hade vi råd att hålla piga —
men vad sade jag dig: för folk av min kast är kronans kaka
segsliten och ger litet i behåll — då kunde förstugan gärna
städas var dag, men...»
»Käraste farbror», utbrast Georg, som nu började
begripa, huru landet låg, »jag vill aldrig ha varit värdig att
slita farbrors rektifikator, om jag icke skall skrapa
stövelsulorna så blanka som spegelglas, innan jag träder in i
förstugan. När jag vet husets ordning, så, lita på mig,
skall den icke uraktlåtas.»
»Gott, gott, min pilt... Se, här har du en! skrubb,
som gumman kallar garderoben. Dit har hon hängt in ett
lakan för dina kläder. Sätt nu in kappsäcken och det andra
lösa på golvet. — Se’n i höst, när kakelugnsveden för
veckan var lördag bärs hit in, får du hänga upp det på andra
väggen h Efter dessa faderliga råd lämnade gubben sin
unge gäst att sköta sig på egen hand.
I den omnämnda garderoben, en liten tresnibb, inskuren
under trappan till vinden, kunde knappt en person vända
sig, och likväl skujle Georg här inrymma icke blott allt sitt
lösa bohag, utan även veden! Han tänkte: »Har jag ej
förut haft anlag till ordning, så får jag nu lära mig
den, så mycket ser jag!»
Under det han gjorde denna aäimärkning, kom han
händelsevis att blicka genom en springa i skrubben utåt
förstugan, varvid han fick se något, som på det högsta
förvånade honoöi.
Gubben Stormbom hade, i det han lämnade Georg,
yttrat, att han ville gå ut och titta efter om han ej skulle
varsna mor. Men i stället för att stå på förstugukvisten och
kika åt gatan låg gubben nedhukad på golvet och skrapade
till rätta sanden, varjämte han med märlpinnen försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
