Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFJÄRDE KAPITLET 12$
»Åh nej, han gör klokare, om han gör gumman till
viljes och går och lägger sig!»
»Fru Stormbom, låt det nu vara nog! Jag har satt mig
i sinnet att jag skall ut — och ut skatt jag.»
»Så i Guds namn då!» Gumman öppnade dörren. »Men.
om herr Georg har någon aktning kvar för den, som alltid
menat honom så väl, så gå icke långt, utan kom snart igen I»
»Jag. behöver endast gå tre, fyra steg!» sade Georg,
som, så snart han gjort ett slag utanför förstugukvisten,
genast vände om. »Nu går jag helt beskedligt och lägger
Ja£ bara visa fru Stormbom, att jag icke är
ett barn, som låter leda mig... God natt, farbror! Hade
farbror alltid hållit samma...»
Gumman slog igen dörren mitt för Georg och lät honom
hjälpa sig själv in i sin kammare, bäst han ville.
»Ljuset, fru Stormbom l»
»Ljus...» muttrade fru Rebecka innanför. Åh, han
lägger sig bäst i mörkret!»
»Lass basen då!»
Och några minuter därefter sov Georg gott på
styrmans-examens lagrar.
Dagen efter den natt, på vilken så många oordningar
blivit befunna i fru Rebecka Stormboms ordentliga hus,
firades där en allmän bot- och bönedag.
Då Georg sent på förmiddagen vaknade och såg kaffet
stå iskallt på bordet vid sängen, märkte han genast, att
något utomordentligt varit å bane, ja, något riktigt
utomordentligt, enär hans goda värdinna icke väckt honom,
utan med så stor likgiltighet ställt kaffet att drickas efter
befogenhet, som lagman och Petter Gran brukade säga.
Efter hand uppklarnade Georgs minne.
Först framställde sig glädjen över att med beröm ha
bestått examen, därefter den lustiga aftonen, då han fått
så många glada bröder, då så många skålar blivit druckna,
så många muntra sånger avsjungna, så många
förhoppningar förespeglade och så många planer uppgjorda: det
var en afton så lekande, härlig och löftesrik, att George
aldrig tänkt sig maken.
Men nu kom även slutet.
Scenerna vid hemkomsten, vattenkaraffen med de andra,
förödelserna, gummans små försmädelser och böner och
sist hans obändiga envishet att visa sig oberoende... allt
upprullade sig för hans blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
