Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
men, i herrans namn, håll då fast ljusstaken och laga aig
av, så jag får gubben till sängs!»
»Fru Stormbom, jag tycker, att detta är ganska
besynnerligt!» sade Georg, på nytt retad. »Och om jag vore
som farbror, så vet jag väl vad jag gjorde...»
Nu bleknade fru Rebecka: icke ens firandet av
styrmans-examen kunde längre gälla som ursäkt. »Gå och lägg sig!»
sade hon strävt.
»Visst icke... det är stjärnklart: jag går ut och
spat-serar.»
»Nej, se, så länge han är i mitt hus, blir det icke några
nattpromenader varken med eller utan stjärnor...»
»Kan fru Stormbom förbjuda mig att gå ut, eller tro
att jag låter någon lägga band på min vilja?»
»Bra, pojke, förbannat bra!» nickade gubben. »Ge
henne än ett lag, så stryker hon snart segel.»
Fru Stormbom hörde aldrig vad hon ansåg under sin
värdighet att höra.
Emellertid hade Georg gått ut i förstugan, men se, vem
som i största hast följde efter, vred om nyckeln i yttre
dörren och stoppade den på sig, det var fru Rebecka, som
likväl därvid begick den oförsiktigheten att tämligen
hörbart yttra: »Nu fastnade råttan i fällan!»
Härvid sprang en högre rodnad över Georgs kinder.
Det var första gången i sitt liv som han kände sig vara icke
riktigt redig. Och i detta retliga lynne, vari han befann
sig, blev följden att, om det än gällt hans liv, han ändå
måste visa, att han icke underkastade sig någons välde.
»Nu fastnade råttan i fällan!»
»Jag tror icke det!» svarade han med en lätt darrning
på rösten. »Var god och öppna dörren, fru Stormbom,
ty kommer jag icke genom dörren, så kommer jag genom
fönstret!»
»Han vill komma genom luckor och dubbelfönster!»
»Vi få väl se... Var god och öppna dörm!»
Nu märkte fru Rebecka, att hepnes makt i grund var
bruten, och så påkostande det än var, måste hon välja
andra vapen. »Låt det nu vara nog gallimatias, min käre
herr Georg! Har jag inte lidit tillräckligt för honom, då
han förstört min bädd med kalla vattnet — skall jag nu
därtill ligga här i ångesten för öppna dörrar?»
»Jag låser igen och tar nyckeln med mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>