Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I38 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
och husvilla, släpa sig fram över de stora hedarna? Det
kan väl icke kosta så mycket.»
»Jo, bevars, nådig fröken! I det fallet är fröken en dålig
räknemästare. Helgenäs har ju ingen skog — vad skulle
det ej kosta att elda de rummen om vintern! De fattiga
finna ju dessutom alltid husrum ändå.»
»Ja, en eller par. Men se, herr Ignelius, jag ville, att
det bleve till efterrättelse känt, att pappa på Helgenäs
inrättat en bostad för kringvandrande gesäller och sådana
olyckliga, som ströva fram den här vägen och ofta finnas
förfrusna och halvdöda på våra stora moar... Giv mig
nyckeln, gamle vän: jag vill själv se på lägenheterna!»
»Nej, om jag begriper varifrån fröken får alla infall!
De där kamrarna ha icke på många herrans år sett män-
niskofot, och det har om dem gått en sägen...»
»Ack, tala icke om dessa eviga sägner!» sade Elvira
allvarligt. »Det är tid att anse dem för vad de äro:
barnsliga minnen från de dagar, då upplysningen ännu
icke gjort särdeles stora framsteg.»
Nu var den gamle förvaltaren sårad på sin mest
ömtåliga sida. »Fröken Elvira», sade han med en andäktig
rysning, »jag ville önska till Gud, att ett sådant övermod
icke bär ond frukt. Sägnerna om Helgenäs — barnsliga
minnen!»
»Förlåt, käre bäste vän! Jag vet, att vi tänka olika.
Men det är plågsamt att se ett gott ändamål gå förlorat
av respekt för gamla fördomar.»
»Snälla nådig fröken», bad gubben, »låt nu det där
förslaget vara — och så sant jag är en ärlig man och heter
Klas Ivar Ignelius, skall det aldrig hända, att jag icke gör
rum och utväg till härberge, komme här än ett halft dussin
stackare.»
Nu såg Elvira missnöjd ut. »Är det alldeles fåfängt att
få nyckeln till bottenkamrarna?»
»Herre min Gud, har då icke fröken hela tornet att
rusta med! Finns där icke rum nog utan att behöva
anlita bottnen, där ännu ingen velat ha boningsrum invid
spannmålsbodarna och brännvinsmagasinet?»
Utan att säga ett ord vidare, gick Elvira mot dörren.
På hennes vackra panna stod ett moln, som gubben icke
kunde uthärda att hava framkallat, så mycket mindre som
han väl visste, att det icke skulle dugt för någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
