Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJTJGTJNIONDE KAPITLET
153
tunna som en slant och förtorkade som havstång på
hällen. Så länge de så anfäktas, sa’ far, kunna de aldrig dra
munnen till ett leende; men har det kommit därhän, att vår
Herre i nåd förbarmat sig över deras synder, tvagit dem
rena och låtit den lede vika, då kunna de le igen och prisa
Gud... Och jag är säker att herr Letsler nu är vorden en.
annan människa och för allo kvitt sin vånda och
vedermöda!»
Den vidskeplige ynglingens eld, hans starka tro,
övertygelsen i hans blick, allt verkade på Letslers redan
vaknade sinne. Nisses tal, visste han väl, härflöt av en till
överspänning gången tro på det underbara. Men icke
desto mindre syntes honom Guds, ande mäktigt hava talat
genom detta verktyg. Ur den okunnige, enfaldige gossens»
mun gingo ord av vishet, om de tolkades i en vidsträcktare
mening än dem, vari Nisse själv fattade dem.
Rörd böjde Letsler sitt huvud och vinkade åt Nisse att
lämna honom ensam.
Och stilla gick år efter år.
Nisse läste sin bibel och sjöng sin psalm och satt sedan
så gladelig vid sömmen och sylen. Vid kyrkan hade han
ofta möte med bröderna och följde med dem hem till den
gamla stugan på Västraön, där han med sina hjärtliga orå
hugsvalade och fröjdade den gamla modern.
Men vi återgå till den morgon, vilken var omnämnd vid
kapitlets början.
Pannan puttrade och fräste på glöden, Nisse satt på
pallen och malde kaffe. Letsler roade sig med att putsa em
snäcka. Det var numera ett behov för honom att ständigt
hava något att syssla med. Han rodde ofta omkring till*
holmarna för att söka snäckor och stenar, dem han sedan
ordnade i sin kammares enslighet.
»Det bultar på dörrn, herrn —• jag får gå och öppna!»
Letsler tog kaffekvarnen. Nisse gick och kom strax
tillbaka med en liten rask pilt, Karolus’ äldste son, somr
medförde ett brev till deras granne.
Den unge Elias Karolusson fick en liten grann silverslant
för besväret och satte sig sedan på pallen bredvid Nisse,
medan Letsler gick in i Nicolines lilla kammare för att
ostörd läsa Georgs brev:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
