Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKARET
Älskade, vördade pappa!
Nu, pris vare Gud, är jag åter, efter min tredje
ostindiska resa, på svensk botten. Det fyller hjärtat med så
mycken glädje att kunna säga: »Nu är jag åter i mitt eget
land». Jag vet dock något ännu skönare: i mitt eget hem!
Ja, det är dock det bästa, om hemmet än står på den
fattigaste klippa.
Efter en lycklig tur med alle man vid god hälsa ankrade
vi i går morse vid Klippan, och min glädje att därifrån se
min gamle hedersgubbe Stormbom vifta mot mig sin
välkomsthälsning ökades i oändlighet, då han under vårt möte
strax därefter stack mig i handen pappas rader. Vilken
godhet och ömhet att skicka mig dem till mötes! De voro
väl något gamla, men dock så kära. Hur varmt har jag ej
tackat Gud för pappas hälsa och för det som jag vet, att
pappa skattar ännu högre, pappas fortfarande sinneslugn!
Jag har haft god avlöning och har även, som pappa vet,
drivit en liten handel för egen räkning. Ännu en resa, och
jag skall vara i stånd att nå det mål, som jag från början,
eftersträvat: en egen planka.
Men nu till det, som ligger mig mest om hjärtat.
Får jag ej komma hem t Får jag ej njuta mitt liv så’
glatt och skönt, som det kunde möta mig? Ack, älskade
pappa, övertänk noga svaret — giv det icke för hastigt!
Låt mig hoppas, att pappa under ett helt långt år ändrat
iankar... Om jag blott kunde fatta, vartill det skall gagna
att så länge uppskjuta min sällhet, denna lycka, som
ständigt föresvävar mig och varförutan allt annat gott är ett
intet!
Jag sörjer så mycket över, att hon, för vilken jag alltid
vill stå klar och ren, för vilken jag icke vill hava en enda
tanke dold, slutligen skall anse mig lättsinnig — ack,
sådan plåga: Fanny anse mig lättsinnig! Men jag frågar hur
hon skulle kunna göra annat, hon, som ända från
barndomen levat i den tron, att hon är mig mer än kär och som
sedan, för varje gång jag varit hemma, beständigt kunnat
se mina känslor antaga en starkare och mera bestämd form
och ändå aldrig från mina läppar hört det ord, som skall
avgöra bägges vår lycka!
Skriv nu, älskade pappa, genast — jag menar, med
detsamma, så att pappa får skicka brevet följande morgon
med patron Holmers post! Efter en hel natt, som är mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
