Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 ENSLINGEN PÄ JOHANNISSKARET
något smått i annan väg till alla de besökande, vilka en
var i sina tur fingo framträda.
Det var lördag, denna åen unga flickans egen helgdag,
ty det var på den hon samlade omkring sig alla gubbar,
gummor och barn, och ett så behagligt leende, som Fanny
hade för var och en, ett så vänligt ord, som åtföljde varje
gåva, fördubblade dess värde.
»Vi lära sent få middag i dag?» sade patron Holmer,
stickande huvudet ut från bodluckan.
»Strax, kära pappa!» Fanny nalkades luckan och räckte
in sin lilla vita hand. »Söta pappa, ett par rullar tobak
till... Middagen är strax färdig.»
»Sannerligen för min Gud, Fanny, om detta bär sig!
Vad är det värt att hålla handel, när man skall ge bort
varorna?»
»Pappa säger icke så på allvar!»
»Jo, min liv och själ, på fullt allvar!»
»Vem sparar in hushållerskan, som pappa var så god
och ville taga?» viskade Fanny och stack nu huvudet in
genom luckan.
»Det veta vi väl — men tror du icke, att du på alla dina
gunstlingar slösar bort vida mer än kost, lön och presenter
till en hushållerska skulle kosta? Jo, tre gånger om. Du
visste nog varför du ville bli ensam om besväret.»
»Det kan väl så vara, pappa, men ruinerad blir pappa i
alla fall icke, det inser jag. Och om några varor ändå
alltid bli över och förlegade, är det ju bättre att ge dem till
de fattiga, som icke kunna köpa dem, än att låta dem mögla
bort!»
»Se här har du då, din slarva!» Och patron Holmer
räckte ut en rulle bladtobak.
Med bevingade steg ilade Fanny tillbaka och delade sin
skatt bland gubbarna, som tackade henne genom blickar,
vilkas vältalighet endast kan förstås av den, som sett en
stackars skärgårdsfiskare, då han efter lång fasta får
fröjda sig åt åsynen av ett tobaksblad, vilket ju för honom är
mera värt än både mat och dryck — ja, den gode Guden
vet, om det icke gives tillfällen, då »bussen» för honom är
mera värd än själva livet.
Och i vänliga hushållsbestyr delade sig Fanny åt alla
håll, och från hennes läppar ljöd det: »Tack, fader Tolle,
täck själv... Nej, så låt bli att kyssa på hand, gamle
Petter... Har du satt på såsen, Britta-Stina? Se till, att äg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
