Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I&8 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
rediga fötter i afton för ätt i morgon middag få presentera
kapten Letsler för mina fruntimmer, dem jag har med mig
i staden.»
»Mitt huvud går något omkring, men ett står dock
klart för mig: jag har sett fröken Elvira.»
»Det hade jag just icke velat, förrän jag själv anfört
dig-»
»Det kom sig så av en händelse, herr kommendörkapten,
men det var blott några sekunder, och hon sade icke så
mycket som ett enda ord åt mig.»
»Vilket förtröt dig, kan jag väl tänka?»
»Å, sådant kan icke# komma i fråga, men jag skulle tyckt
bra mycket om, ifall jag fått höra hennes röst.»
»Nu äro vi framme!» Kommendörkaptenen stannade.
»Men ett ord, om jag får lov, innan vi inträda, herr
kommendörkapten! Gör mig ej glädjen för tung att bära:
tillåt, att jag till minne av baron Frits endast mottager det,
som rester i det kapital, jag själv har att disponera!»
»Blygs du ej!» sade kommendörkaptenen, till hälften med
ovilja, till hälften belåten.
»Nej,, herr kommendörkapten, jag skulle sannerligen
blygas mera, om jag — en ung, kraftfull man — toge till ren
gåva ett helt fartyg, och det så stort, att, ifall jag skulle
köpt det för helt och hållet egna medel, jag väl fått arbeta
därför i minst tre år än. Det kunde också på det sättet
icke heller göra mig samma glädje som om jag hade
rättighet att tänka: För de här plankorna har jag svettats mer
än en stund, de äro lönen för min egen strävan!»
»Nåväl, Georg, jag nekar icke, att ditt handlingssätt ,ej
illa anstår mig. Jag är ingen vän av överflödig stolthet —
en sådan är ej heller din — men jag ser gärna, att
människan bygger sin lycka med egna krafter: man tar sig då
lättare upp igen, ifall olyckan en gång står för dörren.»
XXXII.
Med himmeln i hjärtat och återstrålande i blicken
inträdde Georg i det hotell, där hans faderlige gynnare med
sin famlij tagit in.
»Nå, Henning», sade kommendörkaptenen, som jämte bå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
