Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOANDRA KAPITLET 169
roien stod vid fönstret och såg när Georg gick uppför
trappan, »vad tycker du om desi där figuren?»
»Det ser ut att vara fordral åt en verklig gentlemanssjäl,
onkel!»
*Bra sagt, vid min heder — eller vad säger du, Elvira?»
»Jo, pappa, att baron Hennings anmärkningar vanligen
äro träffande.»
päronen ärnade svara med ett lyckligt skämt, men hade
ännu icke hunnit få det färdigt, då dprren gick upp och
tillfället försvann.
^Kapten Letsler!» presenterade kommendörkaptenen.
Och så snart de allmänna hälsningarna voro förbi, tog
han Georg vid handen och förde honom fram till sin dotter.
»E|vira, mitt barn», sade den gamle sjömannen, som i dag
var vid ett ovanligt ljust lynne, »jag har bett kapten Letsler
koriima en halv timme före våra bägge andra gäster, på det
att | du skulle få tillfälle att ursäkta dig hos min unge vän
för din ovänlighet i går, att icke säga honom ’ett enda ord’,
såspm hans egna ord föllo sig.»
»Men, herr kommendörkapten», inföll Georg med en hög
rodnad på kinden, »detta är ju att genast misskreditera mig
hosj fröken!»
»Ta ja, du skulle icke ha skvallrat i går.»
»Och herr kommendörkapten skulle icke ha gjort det i
dag^»
Det var första gången som Georg vågade ett litet skämt
med sin forne chef. Och även i denna småsak låg den
glac^a triumfen att hava hunnit dit, då det gick an att
skämta med en gammal förman.
»Jag ser hur det är» — upptog Elvira med ett intagande
småleende den tråd, som hennes far med ett ’se så, reden
er riu själva, mitt herrskap!’ fann för gott att släppa —
»jag ser hur det är: kapten Letsler har trott mig vara oartig,
då jag i själva verket endast var förvånad.»
»Över vad?» frågade Georg. Och ännu behärskad av
den gamla häftigheten, kände han hur blodet steg honom
uppåt huvudet. Kunde hon mena, att det varit för stor
djärvhet att tilltala henne?
»Q ver ingenting annat än herr kaptenens utomordentliga
likhet med ett gammalt familjeporträtt hemma på
Helge-näs.i
Då Elvira yttrade detta, utan att synas fästa minsta vikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
