Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•174 ENSLINGEN PÅ JOHANNISSKÄRET
som om han, i stället för att vara uppfödd bland tjära och
drev, i all sin tid vandrat på salongsmattor. Och varom
talade han? Jo, just om ett sådant ämne, vilket kunde göra
honom intressant, emedan han där kunde inlägga all den
värma, som han troligtvis icke förmått att ge åt något
annat än detta och sjölivet. Han talade om hur varmt han
älskade sin far och beskrev sin avlidna mor, vars bild han
ännu alltid tyckte sig se i drömmen, liksom han såg den
i minnet. Och för allt detta, som väl icke var något annat
än vad en var kunnat meddela, om han trott, att det så
skulle slå an, hade ju Elvira blickar så uppmuntrande, att,
ifall intet avbrott komme emellan, han troligen skulle
fortsätta ända till aftonen.
Det var för Henning skärande, pinande att se detta. Det
var en förtrolighet liksom fallen från skyarna, så olika den,
som hon visade honom. Den bjärta skillnaden ville också
med våld öppna Hennings ögon och visa honom den
förvillelse, som hans egenkärlek så länge lyckats vidmakthålla.
Men Henning ville icke bliva befriad från sin blindhet och
fann därför rådligt att genom något påhitt väcka
kommendörkaptenen och såmedelst göra slut på pinan.
I det han ögonblickligt uppreste sig, snuddade han med
armen mot den på kolonnen stående porslinsvasen. Vasen
föll i golvet och sprang sönder.
Först vid åsynen av bitarna infann sig hos Henning den
avkylande frågan: »Varmed skall jag betala den där?»
Detta var ett av de få tillfällen, då sinnesrörelsen tog ett
sådant välde över honom, att han för den glömde icke
allenast den studerade konsten att behärska sig, utan även
sina hushållsprinciper. Och minnet härav blev honom så
mycket bittrare som han tillika hade det missödet, att icke
se sitt ändamål vunnet: kommendörkaptenen vaknade ej, och
Georg och Elvira läto ingalunda det ögonblickliga
deltagandet i vasens ändalykt avbryta samtalets fortsättning.
XXXIII.
På skeppet Skandinavien.var fullt liv och rörelse.
Allt flyttbart gods var försvunnet och däcket så
omsorgsfullt spolat, att det glänste fint och vitt som ett salongsgolv.
Av bram- och bovenbramsegel stod akterut formerat ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
